Förresten var hon inte så värst illa berörd av att man slogs för hennes skull – bara man slogs lagom och intet förskräckligt hände.
Karins och Gottfrids kärlek hade knoppats i kapp med sommarens blommor och var nu redo att slå ut sina röda kronblad, färgade av det unga, livsvarma blodet.
Vilhelm Moberg – en introduktion till hans författarskap