”Knut ville vara med om att skapa ett samhälle, där ingen var träl under jorden, och där alla andens möjligheter var fria.”
Giv oss jorden! (1939)
Albert Bonniers Förlag
Tredje delen av romanen om Knut Toring inleds 1938. Dottern Kajsa flyttar till Knut i Lidalycke. Byn är på väg att moderniseras och Knut arbetar hårt för att bidra till byns blomstring som skall få ungdomen att stanna kvar. Han delar sin tid mellan dagsverken i jordbruket och skrivarbete, medan krigshotet skuggar Europa. Hans dröm är att både arbetet med jorden och den intellektuella aktiviteten skall rymmas i det nya liv han inrättat i Lidalycke.
Orden reste sig hoppfullt trotsiga, de stod där på papperet så raka i ryggen, de var fulla av en okuvlig tro: ”Jorderiket är vårt”.
Naturens stora hemlighet om födelse och upphörande var livets egen. Att göra sig förtrogen med den hemligheten var människans väg.
Då återstod det endast för människan att frälsa sig själv. Hon fick söka sin Gud här nere på jorden och överge famlandet efter honom i en dunkel himmel.
Här hör han hemma, och hos detta folk skall han stanna och göra sitt verk och leva för drömmen om de samborna människobröder, som en gång skall taga denna jord som sin.
”Den stora olyckan var icke att människan upphört att tro på Gud där uppe i himmelen, utan att hon upphört att tro på sig själv och sin höga bestämmelse här nere på jorden.”