Jorden är grann. Liv är glädje. […] Den som är utfattig och fri har för mycket att lämna här på jorden.
Jorden är grann. Liv är glädje. […] Den som är utfattig och fri har för mycket att lämna här på jorden.
Jorden är grann. Liv är glädje. […] Den som är utfattig och fri har för mycket att lämna här på jorden.
Gammalt blod är kallt, långa är nätterna, när ingen eld brinner i fattigstugans spis.
Kan man inte ta bort det onda från människan, så skall man ta människan bort ifrån det onda.
Den som varit bosatt i detta samhälle några år fick ovillkorligen ökade krav på ett helvete.
Men den som vill uträtta något stort måste ta stora risker. Framgångens lycka kräver sitt pris.
I självföraktet är Sterners uppror släckt.
För sanning och rättvisa fick han kämpa så mycket han ville under förutsättning, att han använde lögner och orättvisor som vapen.
Sterner hade återigen gripits av det hemska begäret att vara sann när han skrev.
Han insåg själv, att han blivit en mera spekulativ än produktiv natur.
Han hade den bland unga människor rätt vanliga vanföreställningen, att samhällets fel och brister borde avhjälpas.