Allting skulle då sonas här i världen, inte en utan många gånger, allting skulle drygt gäldas.
Allting skulle då sonas här i världen, inte en utan många gånger, allting skulle drygt gäldas.
Allting skulle då sonas här i världen, inte en utan många gånger, allting skulle drygt gäldas.
Han såg väl ut som en människa, från vilken man rövat maten just när hon har den framme vid munnen.
– Se, efter kalas och rus följer tomma tarmar och tomt krus!
Han brukade säga, att en människa inte fick vara både fattig och villrådig.
Vem märker i skeendets stund, när något slutar – när något börjar?
Och hennes tycke för honom hade inte nötts bort än, fast hon fått gå igenom mycket för hans skull.
När man fördrivit vargarna från skogarna, så skulle man ha något ont i stället, och då fick man skollärarna!
– Du, Gud, där oppe – har du tat dä andra här på åkern, så kan du ta de här små stråna mä!
– Göm dina tårar tills du bättre behöver dom!
Först långt efteråt – när de varit gifta en tid – talade hon om vad hon haft för sig denna midsommarnatt.