Kategori Verk: Romaner

Hon vände sig på sidan för att sova, och hon trevade efter hans hand, för hon brukade somna fortare, om hon höll den i sin.

Och Karl Oskar sade till sin unga hustru: Det fanns ingen människa i världen som han tålde så väl som henne, för hon tadlade honom aldrig eller höll fram hans fel för honom, som andra människor gjorde.

I sitt sinne var hon ännu ett barn. Hon tyckte mycket om att åka repgunga.

– Jag heter Karl Oskar.
– Jag heter Kristina, svarade hon.

I hemorten är deras namn glömda och deras utvandrings äventyr skall snart ingå i sagan och legenden.

De män och kvinnor, som denna berättelse handlar om, har för länge sedan lämnat detta livet.

Den makten är min under den kortaste natten. Den skall vara min så länge jorden skyddar och omsluter mina ådror i djupet, och så länge jag rinner upp här nedanför kullen.

Det är Han, vars rätta namn ingen nämner.

Den som tager uti och vidrör källans offergåvor tager ock på sig alla de plågor, som givarna har undsluppit.

Det var en välsignad källa som rann upp i ängen, en läkekälla.