Kategori Verk: Romaner

Jag bär beständigt något inom mig, som tvingar mig att göra ögonblickets onda verk, det jag inte vill.

Jag börjar undra var åren är, mina egna år som har gått, och jag undrar var de år finns som skall komma.

Nere i mörka jordens grund brusar mina ådror, som ingen känner. Men här rinner jag upp nedanför kullen, här speglar jag ekarnas kronor och följer släktenas gång genom världen.

Fattigdomens lott skall ingen försöka göra vacker i mina ögon.

Att få tala, skriva och fritt uttrycka sin mening i sina angelägenheter, det är en fri människas medfödda, första rättighet.

De härstammade från samma småstugornas folk som han, de var födda i skomakarens, smedens och murarens stugor.

Hans folk var stumt och behövde en röst, och det var honom kallelsen gällde.

Han skulle föra talan för dem som led under orättvisorna, för fäderna som aldrig fick rättvisa i livet, för småstugornas folk, för alla gamla och utsläpade som levde i sina backstugor på en slant från kommunen.

Han kände ju budet: Arbetarklassens befrielse måste vara dess eget verk.

Han hungrade och törstade efter rättvisa för småstugornas och träskornas folk, för kamraterna i knoget, för sig själv och alla.