Under släktenas gång över världen var jag länge ett fredens vatten, och människorna byggde bro över mig. Men Röde Sten blev gränssten och jag blev bäcken som åtskilde dem, föräldrar från barn, släkt från släkt, frände från frände, vän från vän.
Vi skall dela ett rum, där vi är oåtkomliga och intet kan ske oss mer, ett rum som ingen kan ta ifrån oss, som ingen kan lämna.