Sida vid sida och hand i hand gingo Gottfrid och Karin upp mot bröllopsgården. Så skulle de vandra tillsammans över livets leende blomsterängar och solbelysta gläntor.
Nyss hade hon ju smakat på ett astrakanäpple – det var för honom ofattligt, att hon inte längre såg honom och att hennes andedräkt inte kom tillbaka.