”Bara svenska people brukar woodenshoes!”

Nybyggarna (1956)

Albert Bonniers Förlag

Tredje delen i utvandrarserien består av tre avsnitt. I det första berättas om livet på den utvidgade gården. Tre år har gått. Karl Oskar och hans familj får en svensk granne, paret Olausson. Vänskapen tar dock slut när dessa avråder från umgänge med Ulrika för att hon är baptist. De svenska nybyggarna ser ut en begravningsplats. Karl Oskar tvingas slakta oxen Starkodder i svår snöstorm för att rädda livet på sonen Johan. Andra avsnittet handlar om lillebror Robert som återvänder hem från sin guldsökarfärd. Arvids och Roberts upplevelser beskrivs genom vad Roberts sjuka öra berättar för honom. Arvid har dött, och Robert har lurats att växla sitt guld i värdelösa sedlar. Robert dör vid en bäck i skogen. I tredje avsnittet ligger fokus på Kristina. Hon har svårt att komma över sin hemlängtan. Efter sina många barnsängar är hon rädd för att bli gravid på nytt och ber till Gud att hon ska slippa. Hon börjar tvivla på att Gud finns, eftersom han inte hör hennes böner. Hon blir gravid och får missfall. Hon försonar sig dock till sist med sitt öde.

– Men dä tycks som om vår Herre ville, att männskan skulle hjälpa till lite, när han gör sina underverk, sade Ulrika.

Brädkojan – stockstugan – timmerhuset: Det är de tre kapitlen i berättelsen om nybyggarens boningshus.

De förvandlade Amerika – och Amerika förvandlade dem.

Guld var det mäktiga ordet, guldets dröm behöll sin makt över dem.

Där flöt strömmen bort ren och blank som en ung människas dagar.

Vad människor sade behövde ingenting betyda. Vad människor gjorde betydde allt.

Kanhända Gud icke fanns?

Att försona sig med utvandrarens lott, sin levnads öde, därom hade Kristinas kamp stått.

”Gack icke här i timlighetens bestyr och förglöm evigheten!”