”Här i Sverige föddes man och växte upp. Till Amerika for man, när man blev stor.”
Soldat med brutet gevär (1944)
Albert Bonniers Förlag, 1944
Soldatsonen Valter Sträng kommer i sin tidiga ungdom, under arbete på glasbruk, i kontakt med nykterhets- och arbetarrörelsen. Han blir en klasskämpe. Det hårda kroppsarbetets villkor prövar han i ett torvkörarlag och som skogsarbetare, innan han får möjlighet att studera på folkhögskola och läroverk. Han får anställning som journalistvolontär, en ”det fria ordets tjänare”, men det är författare han vill bli, småfolkets skildrare. Romanen är ingen självbiografi, men innehåller självbiografiska inslag.
Och vid mötet kring glasugnen i hyttan denna kväll upptäckte soldatens Valter sin kallelse i livet: Han skulle bli klasskämpe.
Fågelns flykt över backen var kort som en människas liv. Vad är du för en? Vart flyger du? Vart? Vart?
Han hungrade och törstade efter rättvisa för småstugornas och träskornas folk, för kamraterna i knoget, för sig själv och alla.
Han kände ju budet: Arbetarklassens befrielse måste vara dess eget verk.
Han skulle föra talan för dem som led under orättvisorna, för fäderna som aldrig fick rättvisa i livet, för småstugornas folk, för alla gamla och utsläpade som levde i sina backstugor på en slant från kommunen.
Hans folk var stumt och behövde en röst, och det var honom kallelsen gällde.
De härstammade från samma småstugornas folk som han, de var födda i skomakarens, smedens och murarens stugor.
Att få tala, skriva och fritt uttrycka sin mening i sina angelägenheter, det är en fri människas medfödda, första rättighet.
Fattigdomens lott skall ingen försöka göra vacker i mina ögon.
”Så grunnade han för att upptäcka sig själv. Han var väl någon själv, inte bara en annans, inte bara soldatens.”