”Enligt undertecknads teori föreligger i fallet Krukmakaregatan ett mord, begånget av en eller flera okända personer, såsom en jurys utslag brukar utformas.”
Fallet Krukmakaregatan (1951)
Albert Bonniers Förlag, 1951
Vilhelm Moberg uppmärksammade på 1950-talet ett antal svenska rättsfall, där myndigheterna agerat på ett så otillfredsställande sätt, att han befarade att medborgarnas rättssäkerhet äventyrades. Begreppet rättsröta myntades. I samband med Kejnefallet blev han varse Fallet Krukmakaregatan. Det handlar om en befarad mordbrand på Krukmakaregatan 4 i Stockholm, som inträffade natten till den 31 december 1936. Året 1950 upptäcktes förlusten av polisförhörsprotokoll från branden. Vilhelm Moberg ger en djupgående redogörelse över det som hänt på ca 60 tryckta sidor. Den omkomne var en 26-årig dekorationsmålare, Hans Wallenstrand, med viss koppling till statsrådet Nils Quensel. Kriminalchefen Alvar Zetterquist är också en av de inblandade.
