Folket främjade bäst sina egna angelägenheter, om det icke yttrade sig i dem, utan överlät bevakningen av sina lagfästa rättigheter åt juridiska fackmän, som i kraft av sina ämbeten var kvalificerade för att påtaga sig detta ansvar.
För sanning och rättvisa fick han kämpa så mycket han ville under förutsättning, att han använde lögner och orättvisor som vapen.