ju högre opp en kommer här i världen, desto sämre huvud kan en reda sig med. Och har de kommit riktigt högt, så behöver de inget huvud alls, för då lejer de folk, som ska tänka åt dem.
Men hon känner Håkans händer röra sig över hennes höfter, de glider över höfterna – de är fulla av ljuv, rinnande värme.
I sanningens och fantasins namn. Talaren Vilhelm Moberg