”Emellan det efemära och det eviga har jag mitt hem.”

Din stund på jorden (1963)

Albert Bonniers Förlag, 1963

Berättelsen om den sextiofyraårige svensk-amerikanen och förre fastighetsmäklaren Albert Carlson som efter fyrtiotvå år i Amerika år 1962 ser tillbaka på sitt liv och sin småländska barndom. Han har dragit sig tillbaka och bor på ett hotellrum i Laguna Beach i Kalifornien där han är materiellt försörjd men grubblar över tillvaron. Han har varit gift två gånger men lever nu ensam. Albert minns särskilt samvaron med sin bror Sigfrid, som dog 1912 nitton år gammal när Albert var fjorton år. Sigfrid ådrog sig en dödlig sjukdom sedan han vägrat lyda order och i sträng vinterkyla lagt sig ner i en snödriva, detta för att slippa lära sig döda i militärutbildningen. Albert besöker hembygden en sista gång ett halvt sekel efter Sigfrids död, och sorgen över brodern är ännu stark i honom. Berättelsen handlar om Alberts försök att finna försoning och frid.

Tag vara på ditt liv! Akta det väl! Slarva inte bort det! För nu är det din stund på jorden!

Och jordens klot slungar sig fram genom rymderna, bärande sin börda av tre milliarder levande mänskliga varelser, bland dem en ensam man på ett hotellrum.

Landet du upplevde som barn och yngling lämnade du. Det blev ditt öde, för du kunde aldrig hitta ett nytt fosterland.

Vi skall dela ett rum, där vi är oåtkomliga och intet kan ske oss mer, ett rum som ingen kan ta ifrån oss, som ingen kan lämna.

Tätt ef ter mig kommer vattnet och fyller hålen efter min fot i sanden.

”Det föresvävar mig att jag framlever mitt liv på en ytterligt smal landremsa, där jag har spolats upp från ett oändligt hav och där jag med möda och ansträngning klänger mig kvar, väntande på det enda som ännu kan hända mig”