”– Vedergällningen tekommer Gud, förklarade Kristina. En kristen ä förbjuen att gå ut å dräpa.”

Sista brevet till Sverige (1959)

Albert Bonniers Förlag

Fjärde delen i utvandrarserien. Romanen består av tre huvudavsnitt och en epilog. I det första avsnittet berättas om krigsutbrottet i Amerika. Karl Oskar vill ta värvning men antas inte på grund av sin benskada. Kristina och Karl Oskar får veta att nästa barnsäng kommer att bli Kristinas död. I det andra avsnittet återupptar Kristina och Karl Oskar den äktenskapliga samvaron på Kristinas initiativ. Ett våldsamt indian-uppror startar. Kristina blir gravid, får missfall och dör med det första astrakanäpplet i handen. I det tredje avsnittet blir Ulrika välbärgad änka. Hon skänker en brud-krona till Ljuders kyrka. Karl Oskar åldras, skadas svårt vid trädfällning och blir invalidiserad. I epilogen sitter Karl Oskar med den gamla kartan över Ljuder socken i knäet och återupplever sin ungdom. Det sista brevet till Sverige skickas till Karl Oskars syster Lydia av en granne för att meddela att Karl Oskar har dött.

Du skall icke ångra Din utvandring. Du skall älska Amerika som Din unga brud och Sverige som Din gamla mor.

Hon brukade be Gud att hon skulle få leva i världen några år ännu, tills barnen hade växt till sig något mer.

De var inkräktare här i landet. Andra människor var undandrivna för att de skulle få boplats.

Herren hade tilldelat kvinnokönet hederslotten att föda barn därför att Han satte kvinnorna högre än manfolken, förklarade Ulrika.

– Äpplena ä mogena hos oss. Jag ä hemma

Nyss hade hon ju smakat på ett astrakanäpple – det var för honom ofattligt, att hon inte längre såg honom och att hennes andedräkt inte kom tillbaka.

Den sista eken i dungen var fälld, men under den låg odlaren själv.

Du kan ta dö på mej, Du kan ta ifrå mej annedräkten. Men Du kan int få mej att säja att Du ä rättvis.

WI MÖTAS ÅTAR

På kartan över Ljuder följde hans fingrar den rödstreckade linjen: Han skulle inte kunna tappa bort sig på den vägen. Han kände den bättre än någon annan väg han hade gått under sin levnad.

”Gamle Abe kallade på honom. Den som åtnjöt medborgarens rättigheter hade också åtagit sig hans skyldigheter”